Går det att, enligt önskemål, ”skriva något kortfattat om nischen event & sponsring ur ett skandinaviskt perspektiv”? Min devis genom livet har varit att ingenting är omöjligt, förvisso med varierande resultat…

Om något fascinerar mig så är det faktiskt vårt hörn i världen, som vi svenskar har förmågan att bagatellisera i vår allmänt rådande, lagom neurotiska Jantehysteri. Trams!

Vi har all anledning att vara stolta över det vi gör, och vad vi kan. Skandinavien – och då räknar jag med våra bröder i Finland, är på många sätt världsledande. Vi kämpar och sliter på en marknad som tillsammans inte är hälften så stor som Frankrike. Vi talar fyra språk i ett otal dialekter, vi har fyra valutor och fyra väldigt olika kulturer. Det enda vi egentligen, fullt ut har gemensamt är, you bet, det engelska språket.

Nåja, det finns naturligtvis mer. I de flesta globala undersökningar och rankingar framkommer med all önskvärd tydlighet att vi är lyckliga, att vi har det gott ställt och av många anses vara förebilder för omvärlden. Nidbilden av förtryckta, suicidala medborgare i flanell vars enda tröst är sex och sprit; eller tokliberala dårar som åker till IKEA varje vecka för att köpa värmeljus är faktiskt bortblåst.

Skandinavien anses i dag vara ett globalt centrum för innovation, forskning, kreativitet och kommunikation. Vi har högst andel FaceBook användare i världen, efter Island. Sett till framgångar per capita är vi unika, med tanke på vår utgångspunkt är det egentligen otroligt.

Tänk om man jobbade i USA, på en marknad med över 300 miljoner konsumenter. Hur skulle vi, skandinaviska event- och sponsringsproffs, stå oss i den konkurrensen? Sett till det vi gör till vardags, skulle det vara lättare eller svårare om marknaden mer än tiodubblades? Fråga en amerikan, han eller hon skulle troligen dra den snabba slutsatsen – slå ihop allt, think big! Jag håller med.

Ett exempel. Jag talade med en nätverkskollega i Frankrike som hade ett jobbigt år 2008. Man tvingades till neddragningar, men räddade året med ett uppdrag för staten Libyen. Slutnotan landade på 40 miljoner. Euro. Jösses.

I korthet – vi verkar på en marknad, till ytan större än Frankrike, Tyskland, Schweiz och Benelux, men med en befolkning som är en åttondel så stor, långt ifrån händelsernas centrum. Vi har ett svårt jobb!

Sport, kultur och sponsring

I Stockholm är vi stolta över att kalla oss ”the Capital of Scandinavia”. Samma amerikan som betraktar vår skandinaviska marknad utifrån hade inte tvekat. Visst har Stockholm flest huvudkontor, störst finansiellt centrum, med mer. Det är lätt att placera en flagga på kartan istället för fyra. Men är det rätt? Belgien är knappast en homogen nation, eller Spanien för den delen. Ärligt talat. I kategorin gemensamma nämnare, är nationsgränser mindre bra.

Tänk efter en gång, i termer av sponsring. Vad förenar oss? Nämn en sport som fungerar i hela Skandinavien, för en bred målgrupp. Fotboll, skidor, cykling, ishockey, segling, handboll? Möjligen har Nordea hittat rätt i och med satsningen på golf. Musik? Kanske det, men på engelska. Och då ska det till internationella storartister, möjligen lite drogproblem och divalater på vägen.

Kulturen då? Ja varför inte. I Finland är det just kultursponsring som ökar på en staplande marknad. Man vill, men har inte riktigt funnit formerna. i Norge har kulturen tagit stora kliv framåt. Möjligen är Danmark en förebild, där kulturen har en mycket stark ställning jämfört med Sverige.

I Skandinaviens huvudstad har kulturen en given plats sedan Gustav III:s dagar. Moderna mecenater i form av börsnoterade storbolag, bidrar i begränsad omfattning – ROI styr hårt i dag. Kulturen kämpar i uppförsbacke bortsett från Melodifestivalen som minst sagt sticker ut. Kulturen appellerar helt enkelt inte till de breda massorna, eller fungerar i masskommunikation. Det gör däremot sport.

Tillsammans är vi starka…

Vad kännetecknar egentligen oss skandinaver, förutom att vi jobbar hårt och är bra på engelska?

Vi har god hälsa och är välutbildade, vi fostras medvetet eller inte att tänka kollektivt. Vi är duktiga på att göra saker tillsammans, och jag tror att vi känner en större samhörighet med varandra än vad vi till vardags vill erkänna. När Sverige den här gången står över Fotbolls-VM håller vi självklart på Danmark, vi stöder Finland i hockeyn om vi inte möter dem själva, innerst inne gläds vi faktiskt åt Norges framgångar i skidspåren.

På tal om Danmark. Hur många uppmärksammade Broloppet i helgen som gick? 30000 löpare sprang från den danska sidan av sundet, över Öresundsbron som firar 10-årsjubileum, till ett Malmö som mer och mer integreras med Köpenhamn.

Kanske är det här vi har svaret? Tänk stort, tänk kollektivt, tänk koncept som fungerar utanför Skandinavien och över alla kulturella och nationella gränser. Är löpning något vi kan enas om, som ett första steg till att gemensamt söka ett skandinaviskt sommar-OS?

Varför inte, bara vi slipper se en käck slogan i stil med ”run, Scandinavia, run”.

Mikael Kärrlander

Senior Advisor / Partner

PS Communication

PS Vi gillar sport, men även kultur. Besök gärna SommarSalongen i Ulriksdals Slottspark, ett eget projekt i samverkan med Solna Stad och Ståthållarämbetet. Eller besök Balletten i Skagen, där vår egen Kulturattaché, tenoren Jens Christian Wandt, dirigerar en färgsprakande föreställning med sanddynerna som fond i sommar.

Kontaktuppgifter

Mikael Kärrlander

PS Communication

mikael.karrlander@ps-communication.se

Läs mer om SommarSalongens här. 

Läs mer om balletten i Skagen här.